Ibland är livet orättvist.
I två år har jag gått och varit till ert förfogande. Haft motgångar då det varit skakigt - men tagit sig upp igen. Ovissheten att inte veta vad som händer efter 3mån, 6 mån, 1 mån osv.
Alltid har jag ställt upp och varit tillgänglig. Gjort mitt bästa och effektiviserat.
Så får man bara ett slag på käften. Helt plötsligt är jag ingenting värt. Nya går före i "kön".
Inte ska väl jag vara bitter? Det finaste som finns ligger ju i min mage. Om någon vecka är mina tankar på helt andra ställen.
Men jag kan ändå inte låta bli att tänka att livet ibland är orrätvist!!
Igen förlängning på jobbet antar jag!! Men snart kommer lillen och då får du njuta till fullo av det!! Så kommer jobb å lösa sig sedan när tiden är inne för det...de kan jag garantera!
SvaraRadera